morguse

Jag har tänk på en sak, man snackar om att man vill träffa någon o kärlek hit o passion o jade jade...så tänker man när man ser på filmer o serier o läser så när tänker man på riktig kärlek, ja för mig är till ex. Romeo och Julia, Buffy och Angel (i buffy the Vampire Slayer), Logan och Veronica (i Veronica Mars), M. Quinn och Sully (Dr Quinn), Piper och Leo (Charmed), Guinevere och Lancelot (Avalons dimmor) osv osv, finns ju hur många som helst.
Men nu till kruxet, måste det alltid vara så jävla jobbigt o känslomässigt och hjärtskärande och svårt?? Jag förstår att det bara e böcker/Filmer/serier men det e ju dem man vill ha eller i alla fall känner med. Men skulle man själv orka med så mycket? Skulle man inte skita i det, hur kär man än var? Jag vet inte, jag vill tro att jag inte skulle göra det, men man e ju bara människa, det e ju inte dem jag tagit upp..men det finns säkert verkliga relationer som är så, men orkar man? Skiter man inte i det? Jag vet inte, i ett sånt förhållande så finns det så mycket känslor och det verkar som ju mer där är emot dem ju starkare blir deras kärlek. Klart man vill ha kärlek men blir man trött på o kämpa? Man vet väl inte förrän man är i den situationen.
Inte för jag är i den situationen just nu....finns ju ingen....han bara försvinner hela tiden, fattar inte...han verkar vara rädd för mig....jag bits ju....
Nåja puss på er!